Så nu känns det som att jag med tanke på att jag knappt kunde sova alls de sista graviditetsmånaderna har ett fruktansvärt underskott av sömn och vila. Mina barn har också den fina förmåga att nästan aldrig sova samtidigt på dagen, vilket innebär noll vila under dagen och så går jag upp 4-5 ggr per natt och sen vaknar barnen kl 7 och vill stiga upp.
Känner att jag är irriterad jämt, blir arg och sur hela tiden, har noll tålamod, snäser åt mannen, barnen och hundarna. Känner panik för att det är så stökigt och skitigt överallt hemma. Kontentan är alltså att jag känner att jag mår som en skit som bara vill skrika rakt ut och stortjuta.
Någonstans i allt det här får man väl påminna sig att det är man själv som valt att skaffa två så små barn tätt, valt att köpa två hundar, valt att bo i hus som ska skötas men trots att jag försöker intala mig det och försöka glädjas åt allt det fina jag har så ligger paniken ändå inte långt borta.
Undrar seriöst om jag behöver äta någon lugnande tablett och någon uppiggande tablett på en och samma gång???
2 kommentarer:
Jag kommer så väl ihåg den där otroligt jobbiga tiden - jag också två barn tätt, hus som skulle renoveras (fast inga hundar). Man överlever - men lätt är det inte!
Rätt som det är, är man igenom, och jag tycker ändå att det är positivt med att få barn tätt, tänk om man skulle börja om med liten bebis när första barnet var 5-6...
Håll ut - det blir bättre!
Irene: Skönt att höra att någon annan överlevt ; ) Tack för dom värmande orden!
Skicka en kommentar