Ständiga beslut

Att ha barn innebär att man ständigt måste besluta sig för hur man skall hantera olika situationer och att kunna vara i konsekvent i sina beslut men samtidigt flexibel på något märkligt sätt. Jack har väldigt bra sovvanor, han lägger sig mellan 19.00-20.00 och sover sen hela natten till ca 8.00 på morgonen. Något som är mindre bra, vilket jag (och Jack) verkligen fick känna på konsekvensen av idag är att ha alltför inrutade rutiner.... Det är i princip alltid hans pappa som tar på pyamasen och borstar tänderna och jag som sedan ger honom flaskan och lägger honom. Skulle han sedan behöva stoppas om igen efter en liten stund (vilket händer ett par gånger i veckan) så är det alltid hans pappa som går upp. Det har blivit så eftersom Jack helst tar flaskan av mig och för att han verkar bli mer benägen att stimma upp igen om jag går upp i hans rum igen efter att han lagt sig. När hans pappa går upp så är han där i ca 1 min och sen somnar Jack alltid utan problem.

Idag är mannen och uträttar ärenden och jag skulle själv dona med allt det här. Vilket resulterade i att Jack var helt sjövild och skrek och grät i sängen och bara totalvägrade att somna trots att han var helt färdig för att lägga sig. Nu är jag ju av den åsikten att man inte ska hålla på och ta upp barnet igen för då "lär dom sig" att skrika leder till att man slipper lägga mig. Nu menar jag inte att en ettåring tänker så utstuderat men på något vis blir det ändå resultatet. Så jag gick upp på hans rum med jämna mellanrum och lade honom tillrätta och visade att nu var det dax att sova och gick sedan ut igen, vilket inte är lätt när ungen skriker som att han höll på att dö. Detta fortgick i 25 min, vilket kändes som en hel jäkla evighet, för både mig och honom antagligen. Sen blev det plötsligt tyst och han bara somnade. Skönt, javisst... men nu i efterhand så tänker jag mycket på om det är rätt att låta ett barn skrika och gråta så länge?? Jag såg ju till att han inte for illa (satt fast, eller annat), men ändå?! Hur hade blivit om jag hade tagit upp honom en stund?

Det intressanta blir väl egentligen, eller kanske något slags kvitto på om det var fel eller rätt att se hur det blir nästa gång jag måste lägga honom själv. Men överlag kanske vi måste fundera på att inte bli allt för fasta i rutiner! Till helgen ska jag ju åka med hundarna och Johanna och campa, då kommer jag ju vara borta i två dagar från familjen. Det blir första gången jag lämnar Jack mer än bara ett par timmar. Blir intressant att se hur det går. Både för Jack och mig ; ) Att hans pappa klarar det utmärkt tvivlar jag inte en sekund på!