Rökning

En dag som idag när sonen är sjuk och gnällig och VÄGRAR sova på hela dagen trots att han är jättetrött och ens eget huvud känns som det ska sprängas av huvudvärk längtar jag efter att röka. Knäppt men sant.

Jag slutade röka för 6 år sen (tror jag det är nu) och det är egentligen ett av mina bästa beslut. Jag är nu en fanatisk rökhatare som verkligen tycker det är skitäckligt med rökning. Rökare stinker äckligt och dom förpestar andras tillvaro, men jag har medlidande eftersom jag själv rökt. Men jag vet också att det går att sluta. Jag började röka mycket tidigt, redan i femte klass tog man sina första bloss och sen bara ökade det på, för att sedan i sjuan vara en inbiten rökare. Så jag har rökt länge och det var sjukt jobbigt att sluta, men det gick! jag slutade pang bom, inga tuggummin eller plåster. Sånt passar inte mig. Istället började jag träna flera dagar i veckan och drack ett stort glas vatten varje gång jag var röksugen. Där imellan grät jag och tyckte livet var pest, men det var värt det!

Men som sagt, dagar som idag när det känns som att bägaren skall rinna över, man vill be alla fara åt helvete, då hade det ändå känts gött att röka en cigg (i tanken i alla fall). Jag kommer aldrig röka mera, för att jag vet att ett bloss så är jag fast igen, bergsäkert!

Det är underbart väder ute, så när mannen kommer hem och jag kan överlämna den lilla gnällspiken i hans vård så ska jag gå ut en avslappnade runda med hundarna och bara rensa skallen (inte röka!)